När jag hade gått ut Teaterhögskolan 1999 var jag så innerligt trött på att spela teater. Jag ville verkligen inte försöka göra Ibsen eller Shakespeare rättvisa. Jag ville flytta till New York istället. Men under tiden jag väntade på att alla papper skulle bli klara för att kunna flytta dit så var jag ju tvungen att fixa pengar på nåt sätt. Hyran skulle betalas. En kompis till mig berättade en dag om en kvinna som letade efter någon som kunde städa tre timmar hos henne varje fredag. 100 kronor i timmen skulle jag få. Svart. Inte skulle det täcka hyran, men väl maten. Så jag tackade ja. Kvinnan hette Cissi och hon jobbade som översättare. Varje fredag klockan 9 gick jag hem till Cissi och plockade undan, dammade, dammsög, våttorkade golven och snackade. Det visade sig ganska snart att Cissi var en mycket trevlig människa. För att inte säga supertrevlig och genomgod. En dag när vi satt och rökte på balkongen efter en middag (ja, nu umgicks vi ganska ofta) sa Cissi att hon tyckte att jag skulle bli översättare. Eller i alla fall ha det som ett extraknäck. Jag kunde ju sitta i New York och översätta! Sagt och gjort. Cissi ordnade den första boken åt mig och var min mentor och lärare genom hela boken. Det var en ungdomsbok och den handlade om en galen hund som hette Sid, om jag minns rätt. The rest is history. Nu har jag översatt över 50 titlar och fortsätter väl tills redaktörerna jag jobbar för inte ger mig mer jobb. Och en sak har jag lärt mig av det här – man ska aldrig fnysa åt ett (städ)jobb, man vet aldrig vart det leder! På den här sidan finns all information om mig som översättare: www.transfalk.se/team/